Månkvinna

i mig allting stillnat har
till rosam vila sig sänkt
ej längre rastlöshet jagar
jag gör vad jag behagar

och av allt det myckna
det bästa är kvar
inga måsten måste
bara förnöjsam vara

vad än livet ger
jag ber ej om mer
det som sker det sker
jag aldrig överger

hon som var mitt allt
följde överallt
lilla lilla flicka
en liten kicka

jag undrar så
vad hon tänkte
vad hon var
skulle det bli jag?

hon ensam vilsen var
finns ej längre kvar
gömt sig i dunkel
slumrar, drömmer, blir

sagan aldrig sagd
ty den var en lögn
hon blott levde den
en gång som barn

hon besjälats rum
i sällsamt sinne bor
sjunger vindens sång
känner havets våg
hon är eld på strand

hon är värmen i din famn