Kvinna

och om morgonen gick hon med lätta steg
barfota genom det svala fuktiga gräset
endast iklädd naturens färger
innan solen hunnit stiga över horizonten
och svepa in allt i bländande ljus

det var då det var som vackrast
och ängens daggvåta droppar
speglade sig i himlens böljande hav
innan gryningen övergått i dager
och förfulat allt det som var skönt

bara koltrastens klara stämma hördes
i skogsbrynet tittade ett rådjur skyggt fram
hon betraktade det andäktigt
mötte de stora ögonens blick
kände sig tillfreds och rofylld

mot spegelblankt stilla vatten
hennes steg lättsamt sökte
lät kroppen famnas omfamnas
kläda kroppens skötes längtan
av det svalkande det rena

i gräsets mjuka bädd
bjuda solens strålar
värma smeka älska
allt som var hon
allt som hon önskat vara

fri att leva
fri att njuta
av allt som var henne givet
i henne var alltet det givna
om intet hon ville
var också detta hennes
att ge och ta
sådan var lagen