Skapelse

adamá
chava
ha-adám ha-rishon
ish isha
adám



adamá = hebreiska, betyder jord, människan är adamá

chava = hebreiskans motsvarighet till Eva, betyder "att ge liv"

ha-adám ha-rishon = i den talmudiska Bibeltraditionen "den första människan" en skapelse med både en maskulin och en feminin sida. Bibelhebreiska ordet för "sida" är vanligtvis "tsela", men har traditionellt översatts och översätts så även i den nya svenska översättningen med "revben", vilken utelämnar den djupa meningen i berättelsen om kvinnans tillblivelse. Det feminina är en "sida" av det mänskliga, inte en del av mannen, utan en sida av mänskligheten. Båda skapade av Gud, kvinnan är ansvarig inför Gud, inte mannen.

ish isha = hebreiska, den ursprungliga helheten, man och "maninna". varje separation, upplösning, innebär dock en förlust. Så även när den tvåkönade helheten som Gud skapat delades i två. Talmudiskt uttryck: "Ett evigt sökande efter det förlorade". På svenska ens "bättre hälft".

adám = mannen och kvinnan är två sidor av adám, ständigt på jakt efter varandra. kan aldrig komma till ro förrän de - deras själar och kroppar- återförenas. I gamla svenska Bibelöversättningar, mer ordagrant, "De skola varda ett kött". Att bli ett kött har både en andlig och en sexuell innebörd. Det är därför, enligt kabbalisterna, de judiska mystikerna, som när en man och en kvinna förenas under kärleksakten de rekonstruerar helheten i Skapelsen.

Parad

uniformerad
upp till tänderna
uppstramad till max

taktfast rytmisk

hissar flaggan
fäller ner vindbryggan
och visar vit flagg
med korslagda ben

se in i mina ögons bottenlösa djup
och drunkna i mitt hav

Herre! Du min Skapare!

han kunde inte få nog
av sig själv
varje nyfött barn
fick honom känna sig stolt
fylld av gudomlig känsla
över sin storhet
och sitt skapande


han var herre i sitt eget hus
behandlade kvinnorna jämlikt
knullade dom båda
så ofta han ville
och lite till
och han sörjde för deras väl och ve
samt barnen som föddes
alla hade kläder
alla fick äta sig mätta
alla kunde tvätta kroppen ren från smuts
de naturliga behoven var tillfyllo

sådan fader sällsynt är
tänk om alla fäder vore så


att bli pappa åt sina egna barnbarn
blev en extra bonus
den Gud älskar lyckan får

och all lycka önskas åt denne man
tusen och tusen gånger om
samma lycka han gav sin dotter
samma lycka önskar jag honom
av hela mitt hjärta
ty jag är en mycket generös person

jag återgäldar andras generositet
hur den än må se ut
gör inte du?



(skriven med anledning av fallet i Österrrike, där Josef Fritzl höll sin dotter Elisabeth fången i källaren under 24 år, vilken han förgrep sig på sexuellt och gjorde med barn 6 gånger (minst, eventuella missfall inte medräknade)

Politik är Rom-antik

i en demokrati är det majoriteten som bestämmer
fast det är inte majoriteten som tillsätter de styrande
som ska regera över folket
det är i alla fall bättre än en diktatur
där en minoritet tillsätter de styrande
som ska regera över folket

men det ser ju snyggt ut på papperet
och det är ju huvudsaken
ett rent samvete vill ju alla ha


(och vilka som är i majoritet vet vi ju..)

Den perfekta människan

enligt grekerna;
hälften man
hälften kvinna
hackad
stucken
putsad
polerad

uträknad enligt matematisk formel

Den perfekte mannen

enligt Leonardo Da Vinci;
en inringad man
avklädd
uppmätt
uppsatt
likt en Messias-gestalt

om alla måtten stämmer har han ovanligt liten snopp

Den perfekte gentlemannen

säger aldrig till en kvinna att hålla käften
han håller upp dörren istället
medan hon smörjer gångjärnet som gnisslar

Den perfekte poeten

skriver aldrig poesi
han är poesi

Den perfekte kritikern

hatar allt vad poeter och poesi heter
men tycker om att skriva om det

Den perfekta poetissan

struntar i poesins petitesser
kör sina egna ingresser
skriver hellre än bra
men behärskar skrivkonstens ABC
och dess regler
målar i och utanför ramarna
har goda referenser
sina egna preferenser
är sin egen kritiker
men fördömer densamme
hon älskar det hon gör
hon älskar det hon är
en illusion en chimär
med omättligt begär
till det som inte beskrivas kan
den värld som är poetens Shangri La
där orden aldrig dör
sången aldrig tystnar
och Kärleken alltid blommar

Stilla

dagen bryter natten
flyende tidens oro
över öde strandäng
för en kort sekund
kanske en evighet
öppnar sig ljuset
döden var aldrig

Och även om

du skulle vara den mest falska
mest inbitna lögnare och bedragare
som gått i ett par skor

så är ingen skada skedd
mitt hjärta är helt
jag har mina pengar kvar

och lusten och fröjden
glimten i ögat
och upptäckarglädjen

jag har styrkan och kraften
i själ och i kropp
mot det går inget opp

att jag sedan funnit
mitt livselixir
är ju ett extra plus

i poesin jag lever
i poesin jag andas
i poesin jag blir

om du i mig ser
din egen skugga
speglad av orden

låt dig inte förvillas
och förvilla inte mig
ty då lurar du dig själv

jag kan ju bara vara jag
du blott du
om än vi av samma mönster är

så ljug mig full av lögner
bedyra mig din Kärlek
älska mig i evighet

ty livet är en saga
skapad av oss båda
att leva och levas

gör mig till drottning
och du blir min kung
i landet av pärlor och guld

skratta och var glad
gör natt till dag
och dag till natt

älska som aldrig förr
igen och igen
imorgon kan det vara försent

Greppvänlig

hans händer famnade henne
höll henne i ett stadigt grepp
hon såg storögt på honom
innan hon livlös föll mot golvet

hans handavtryck lyste på hennes hals
ett handfast tumgrepp
det var det som gjorde honom mänsklig

I skötet växer orden

små som stora
fula som vackra
falska som sanna
glada som arga

alla är de lika kåta
alla vill de smaka
på ordet av kött och blod
av lust och kättja
av synd och skam

alla vill de knulla henne
sönder och samman
av lust och kättja
av synd och skam

och dom hatar och älskar
i samma anda
tvingade av livet
och de egna behoven

Kvinna

och om morgonen gick hon med lätta steg
barfota genom det svala fuktiga gräset
endast iklädd naturens färger
innan solen hunnit stiga över horizonten
och svepa in allt i bländande ljus

det var då det var som vackrast
och ängens daggvåta droppar
speglade sig i himlens böljande hav
innan gryningen övergått i dager
och förfulat allt det som var skönt

bara koltrastens klara stämma hördes
i skogsbrynet tittade ett rådjur skyggt fram
hon betraktade det andäktigt
mötte de stora ögonens blick
kände sig tillfreds och rofylld

mot spegelblankt stilla vatten
hennes steg lättsamt sökte
lät kroppen famnas omfamnas
kläda kroppens skötes längtan
av det svalkande det rena

i gräsets mjuka bädd
bjuda solens strålar
värma smeka älska
allt som var hon
allt som hon önskat vara

fri att leva
fri att njuta
av allt som var henne givet
i henne var alltet det givna
om intet hon ville
var också detta hennes
att ge och ta
sådan var lagen