inte ens bladet från Lie-mannen
biter på mig
jag vet hur en slipsten ska dras
och hur man släcker törst med vatten
jag är natten jag är dagen
du fyller i ditt bröst
jag är stenen
du kallar tröst
kramar du mig
gråter jag
mig till söms
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar