Hypnotiserad

i spegeln du stirrar
med blicken irrar
säg vad väntar du få se
en underskön sagofe?
har du ännu inte förstått
att det blåaste blått
inte alltid rätta färgen är
till den som du har kär
och att den du ser
den som ler
är blott du o bara du
delad mitt itu

o dina fötter
är bara rötter
som fastnat i myllan
där du en gång blev till