Ytvarelse

hon kom vandrande
som om hon alltid funnits
som om hon aldrig existerat
förenade tiden och rummet

gick genom
och ut
i tiden o rummet
båda var samtidigt och inte

i henne livet
där döden skördade offer
närde tankar om livet
som var eviga

i henne skönheten
där kärleken växte utan gräns
närde de hungriga själarna
som var eviga

intet ingen förstod
allt var fullbordat
ingen återvändo
mer än till livet

så dör livet
så dör kärleken
igen o igen